Min story gav invandrarmatch

Förre Ullevichefen Åke Lindegarth fyllde 80 år i fredags. En av hans höjdpunkter under sin karriär berodde på en artikel i Arbetet – skriven av mig.

I en intervju i GP i torsdags hyllas göteborgske idrottsprofilen Åke Lindegarth. Han var stark man i Gais under många år, skapare av Idrottsmuseet och chef för Ullevi.

En av de saker han är mest stolt över under åren som arenachef är att Ullevi arrangerade en match mellan Göteborgsalliansen och ett lag med invandrarbakgrund. Han kunde nämnt att han fick idén från mig…

Det var i mitten av 80-talet och som vanligt var det massvis med spalt att fylla på Arbetets sportsidor. Både goda och mindre goda idéer blev stories som publicerades. Det här var väl en av de vassare.

Killar med invandrarbakgrund började ta för sig inom svensk fotboll. Jag skrev en hyfsad story och exemplifierade med att ta ut en elva bestående av andra generationens invandrare i de högsta divisionerna i Sverige.

Det var Anders Limpar, Stefan Rehn, Vito Knezevic – och faktiskt en som kille som hette Jörgen Holappa som spelade i Skövde AIK. Bland andra.

Grejen fick rätt stort genomslag. Den flög in som en stekt sparv rakt in i Åke Lindegarths mun.

Och så fick han idén till den där matchen. Det var så det gick till…

Guldbyn glittrar

Gamla fina Guldbyn lever. Åsarna IK:s Ida Ingemarsdotter har tagit två världscupsegrar i helgen och lagkompisen Teodor Peterson två pallplatser.

Åsarna - eller Guldbyn som samhället började kallas efter alla längdskidåkningsframgångar med främst Wassberg, Mogren och Ottosson – är fortfarande en makfaktor.

I går vann Ida Ingemarsdotter damsprinten i Milano. Det var hennes första världscupseger. I dag segrade hon tillsammans med Hanna Brodin i sprintstafetten. Vilken jackpothelg för Ida!

ÅIK-kompisen Teodor Peterson blev trea i herrsprinten i går. I dag, i stafetten slutade han på andra plats tillsammans med Calle Halfvarsson.

Gissar att snabbaste Vasaloppssegraren Peter Göransson, som jag intervjuade under min 182-milacykelfärd mellan Karesuando och Lerum, satt framför tv:n i dag. I går hjälpte säkert Peter till med funktionsärsarbete på Åsarnaspelen.

Länkar:
Åsarna IK
Ida Ingemarsdotters blogg

Secka goa bilder

Surfade in lite grand på min moderklubb Utbynäs SK:s hemsida. Och hittade massor av läckra gamla bilder.

Att dokumentera händelser är nog så viktigt för alla verksamheter, inte minst för idrottsklubbar. Thor Englund, Mr Utbynäs, som begravdes i går, var väldigt duktig på att ta bilder. Det blev en hel del under årens lopp.

Logga in här för att kolla massvis med fina bilder från Utbynäs genom åren. Ägna gärna lite extra tid åt de härliga hockeybilderna från 60-talet.

Jag har fått lov av USK att publicera nedanstående bilder från 1900 kallt på den här sajten.

 

Gunnar Gren på besök, tidigt 70-tal.
Fr v: Räka, Jarmo, Olhede, Matta, Tompa, HH, PJ, Il professore, Anders, Lelle, Tomma, Albin.

Fjällbovallen, äldre pojklag (födda 58-59), 1974.
Stående fr v: Olhede, PJ, Nyrén, Myggan, Tomma, HH, Claes, förbundskapten Nyrén, B-son.
Sittande fr v: Ingemar, Jarmo, Sven, Lelle, Anders, Tompa.

Fjällbovallen, äldre pojklag, (födda 59-60) 1975.
Stående fr v: Inhoppande lagledare som jag inte kommer ihåg, XX, Bengt K, Essa, Myggan, Henke, Reis.
Sittande fr v: Christer, Räka, Berndt?, Sven, HH, PJ.

Bilden nedan, Lemmingvallen, a-laget i slutet av 70-talet.
Stående fr v: Roger, Hassegawa, Arne Lie, Kasper, Conny C, Tompa, Berndt, Olle, Kurt J.
Sittande fr v: Essa, Lelle, Janne D, Allan, Lars-Åke, HH, Kjell i körga.

Tossa i högsta divisionen

Nu är Gais starkast i himlen – också. Thor Englund har förstärkt.

Det var en fin begravning i eftermiddags i Utby kyrka. Fina ord om Utbyområdets profil nummer ett; Thor Englund.

Jag satt bredvid morsans gamle klasskamrat och barndomskompis Sten A, en av Tossas många vänner inom idrotten. Sten hade med sig några brev som Thor hade skrivit till honom. Så väl Tossa uttryckte sig, så distinkt, så lustfyllt.

Kyrkan var full med blommor och kransar. Och så två Gais-standar av modell större. Det ena, det som tillhör Gamla gaisare, hade jag aldrig sett förut. Grönt på ena halvan, svart på den andra. Och så det vackra Gaismärket mitt på. Mäktigt.

Åke Body var där. Och Gollan. Och Pinge, Gadden, Cronis, Svante, Berndt, Bosse N, Janne D. Tyckte även att jag såg Häcken-Tomas. Och många fler.

Fick även tillfälle att hälsa på Lars-Åke och Anne. Anne och jag gick i samma klass i nio år. Tossas son Lars-Åke och hon blev ett par tidigt.

Efter kyrkoakten transporterades kistan till Kvibergs kyrkogård för gravsättning. Jag for hem och i bilen funderade jag på vilken stor man Tossa var.

Eller som Åke Body sa: ”Han var som en farsa för mig”.

Nu lirar Thor Englund på den allra högsta nivån. Grattis, himlen!

Utbynäs har sorg

Mr Utbynäs, allas Thor ”Tossa” Englund har gått bort. En stor idrottsledare sörjs av många.

Efter två knatteår i Bergsjö IF gick jag över till Utbynäs SK. Det var där jag fick min egentliga fotbollsuppfostran.

Tränaren för mitt – och för flera andra lag – var Thor Englund. Mr Utbynäs. Tossa hade ett finger med i allt som hände i föreningen.

Tossa var Zoégas försäljningsrepresentant i Västsverige. Han körde en Volvo Duett med ”Zoéga” klatschigt strajpat på sidorna.

Vart än det var match körde Tossa. Och vi grabbar trängde oss in där bak Duetten.

Några föräldrar hängde aldrig med på den tiden. Antingen cyklade vi till matcherna eller åkte i Tossas Duett. Säkerhetsbälte fanns inte på kartan.

Tossa var en mycket energisk tränare. Ville att bollen skulle göra jobbet. Helst efter marken. Pådrivande. Glad. Hade åsikter. Ville man skulle ta korta steg och inte hoppa kråka. Och var allergisk mot svordomar. Råkade tungan slinta var han inte nådig.

Thor Englund var en ledare av den gamla stammen. Tog, vad jag vet, inte ut en spänn för sina insatser. Höll på med fotbollen för att han älskade den.

Han stod för mycket av min idrottsutbildning. Så småningom satt vi i samma styrelse, Utbynäs SK:s.

Härom året höll jag en föreläsning om min cykelfärd genom landet på Peo Johanssons gubbdagis, på Ullevi TK vid Gamla Ullevi. Tossa var förstås med.

Han var inte helt kry. Vi kramade om varandra. Det var sista gången jag såg Tossa.

Tossa begravs i Utby kyrka den 25 november. Jag kan lova att det blir ont om lediga platser i min gamla konfirmationskyrka.

Och himlen får tillökning av ytterligare en gaisare.

Pippi på lasagne

Ägnade delar av fredagskvällen åt att laga lasagne. Fick ett frispel när jag vaknade dagen efter.

Att laga mat tycker jag är riktigt roligt. Kan stå med glädje i flera timmar och göra storkok.

I fredags blev det en jätteladdning med lasagne. Lasse Kronér hojtade på tv:n i bakgrunden och försökte överrösta spisfläkten.

Allt gick enligt planerna. Den blev kanongod. Fick två och en halv bastanta formar över som jag ställde ut på balkongen.

Innan läggdags gick jag ut och kollade tempen. Nja, fortfarande lite ljumna – de gick inte att ställa in i kylskåpet.

Morgonen efter när jag skulle ta hand om min avsvalnade mat var inte rolig. Skärbrädan som skulle täcka den översta formen gjorde inte sitt jobb. Skatjäklarna hade varit framme, skjutit undan locket och pickat i min läckra lasagne.

Jag hade glömt att ställa på tyngderna på skärbrädan som täckte formarna efter det att jag hade kollat temperaturen på kvällen.

Innehållet i formen gick förstås i komposten. Snacka om att elda för kråkorna…

Så här gör jag min lasagne:
• Plocka fram tre grytor och en kastrull.
• Skär bacon (två paket) i halvcentimeterstora strimlor och knaperstek.
• Ta fram en tallrik, lägg på hushållspapper för att samla upp överblivet fett och lägg baconen där.
• Använda samma gryta till att fräsa 2-3 lökar som finhackats – lägg gärna i några nypor timjan.
• Bryn ett kilo blandfärs och stek samtidigt i de två andra grytorna (det går snabbare att bryna färsen om det inte är så trångt i grytan – det är därför jag kör med två stycken).
• Lägg över all köttfärs i en gryta.
• I med den frästa löken.
• Lägg till ett par matskedar tomatpuré, rör om.
• Lägg i två burkar krossade tomater, en deciliter rödvin, fyra-fem pressade vitlöksklyftor, en deciliter färsk basilika (klippt), tre-fyra rivna morötter och en matsked honung – låt puttra med lock på svag värme. Rör då och då. 
• Riv rejält med ost – blanda gärna en billigare Gouda med en lagrad Prästost eller Västerbotten (Parmesan är överkurs).
• Gör béchamelsåsen (smör, maizena, mjölk, lite riven muskot, peppar, salt och lite av den rivna osten) – vispa hela tiden så att du inte bottenbränner – vill du ha en krämig lasagne bör du ha en halvliter sås till ett kilo köttfärs .
• Plocka fram lasagneplatterna (gärna fullkorn).
• Ta fram eldfasta formar – helst kvadratiska och ganska djupa. Smaka av köttfärssåsen, som nu puttrat i kanske en halvtimma, med salt och peppar.
• Lägg i formarna: börja med ett tunt lager béchamelsås, sedan köttfärs, sedan lasagneplattor, sedan béchamel…
• Strö bacon över det översta lasagneplattelagret, sedan den sista skvätten sås. Täck allt med den rivna osten. In i ugnen på 220 grader i ungefär en halvtimma.
• Servera med sallad.
• Ställ överblivna formar på balkongen – pass upp för skatorna – och ta in när de svalnat, gör matlådor och frys in.

Esayas ger inte upp hoppet

I går såg jag mitt favoritlag Örgryte IS besegras serieledaren Varbergs BoIS med 4-1. Träffade Esayas Isaak, som har lite viktigare saker än fotboll att tänka på.

Valhalla var smockfullt i går. Drygt 3 700 åskådare – däribland halva salig Arbetet Ny Tids sportredaktion – såg Sällskapet prestera fin fotboll och segra stort mot serieledaren i division 1 södra, Varbergs BoIS. En liten, liten chans till avancemang till superettan finns därmed kvar för de rödblå.

Bland alla på läktarna satt Esayas Isaak, inbiten öisare. Esayas är bror till Dawit, den svensk-eritreanske journalisten och poeten som suttit fängslad utan rättegång i Eritrea i 3 663 dagar.

Den 23 september är det tio år sedan den eritreanska regimen satte Dawit i fängelse. Sedan dess har han suttit där, sjuklig och svag. Hemma i Göteborg väntar fru och tre barn. Hans enda ”brott” är att han förespråkat det fria ordet.

För det har den eritreanska regimen stulit tio år av hans liv. Det är ofattbart och alldeles makalöst grymt.

De svenska regeringarna – såväl röd som blå – har inte lyckats få Dawit fri. Det jobbas efter den tysta diplomatins regler. Det har helt uppenbart inte lyckats.

Undrar hur de blågula styrande hade agerat om Dawit hade varit vit…

Hur som helst lever Esayas och Dawits familj på hoppet. Men den 23 september är det alltså tio år sedan Dawit kastades i fängelse. Det är en skam för alla inblandade, inklusive EU som ger bidrag till Eritrea utan villkor.

Länkar:
Dawit isaak – snart tio år i fängelse (DN)
Dawit Isaaks bror: hur länge ska vi vara tysta? (DN)
Free Dawit

Miraklet i Krakow

Tillbringade några dagar i Krakow i somras. Och fick vara med om ett mirakel.

Vissa kan gå på vatten. Andra kan sitta rakt ut i luften, stödda enbart på en käpp med högerhanden. Någon som begriper hur det går till?

Hur som helst är Krakow en riktigt fin stad, med massor av härlig kultur. Två fotbollslag i högsta ligan (Ekstraklasa)  finns också; Wisla Krakow och Cracovia.

När frugan gick runt i stan och shoppade traskade jag till de bägge arenorna. Nybyggda båda två. Fina och fräscha. Det verkar finnas gott om pengar bland klubbarna i den polska ligan.

Ligastarten har väl gått sådär. Wisla (som floden – uttalas Oisoa) ligger tia och Cracovia näst sist (16 lag totalt).

Men Krakow kan i alla fall skryta med en svävande man. Till skillnad mot många andra städer.

Nu är det klippt

Har varit hos frisören. Hos Rashid på Hjalmar Brantingsgatan blir man aldrig besviken.

När man var liten knatte i Utby var det alltid Axelsson på Slåttängsgatan som gällde. Alla gick till Axelsson och vad jag kommer ihåg gjorde han ett bra jobb.

Numera är det Rashid på Hisingen som håller i saxen. Där är det kanon.

Korta väntetider, väl utfört arbete, trevligt snack och mycket prisvärt. Rekommenderas.

Annars minns jag en klippning i Eritreas huvudstad Asmara 1998 bäst av allt. Jag var i landet på ett stipendium för att undersöka fotbollens utveckling efter befrielsekriget mot Etiopien och gick till en frisör på en sidogata till den palmförsedda huvudavenyn. Det var den bästa klippning jag någonsin fått.

Apropå Asmara och Eritrea: nu har den svenske medborgaren och journalisten Dawit Isaak suttit fängslad i ofattbara 3 615 dagar utan att få en rättegång. Det är fruktansvärt. Den svenska ”tysta diplomatin” fungerar väl sådär…

Frige Dawit Isaak!

Livsfara på cykelbana

Vill du råka ut för trubbel; använd cykelbanor! På sådana kan vad som helst hända.

Jag brukar hålla till på cykelbanor med min tvåhjuling. Men på vissa ställen är det helt enkelt för farligt. Då tampas jag hellre med bilarna.

För det är ganska lurigt att susa fram i 30-40 kilometer per timma på cykelbanor när det plötsligt rusar ut ett barn från en närliggande tomt.

Fast det kan handla om stora barn också – som är fullt sysselsatta med sina smarta mobiler. Häromdagen cyklade jag på en kombinerad gång- och cykelbana. Jag registrerade ett möte samtidigt som jag mötte en ung kille med lurar i öronen.

Både jag och den mötande cyklisten gjorde allt för att uppmärksamma fotgängaren. Men grabben hade fullt upp med att lyssna på musik – och samtidigt sms:a. Han hörde ingenting. Han var inte rädd om livet.

Det gick bra den gången. Men fotgängare och cyklister som fipplar med sina mobiltelefoner och har hörsnäckor i öronen verkar bli allt fler. De har oftast noll koll på andra trafikanter.

Skärpning tack – för allas säkerhet!